Jag saknar dig
Häromdagen såg vi "Jag saknar dig". Såg den även på bio när den kom.
Asså det är lusigt att, trots att filmen är fylld med de nästan värsta skådespelarna som finns, så gillar jag den! Och gråter till den. Kanske för att det är en sån stark berättelse.
Btw trodde jag dom var typ 15 år på riktigt, men dom var 22...
Tänkte, som vanligt, mycket på det där att alla tittare analyserar skådespelare i alla filmer så mycket. Man tänker på hur de ser ut, uppmärksammar alla små finnar och rynkor och kroppsdelar, och det borde ju vara hemskt för dom. Och beroende på vilken roll och attityd man har i filmen så skaffar man sig en bild av hur människan är, fastän den kanske är rena motsatsen.
Ibland tänker jag att skådespelare är drömjobbet och att dom verkar ha det så lätt och roligt hela tiden, men det är nog ganska kämpigt ändå. Riktigt svårt... Ah.
Så nu tycker jag det istället.
Och btw en gång till - hittade bandet som spelar i filmen (ni vet den där emokillen som bl.a. sjöng galen i kyrkan)!
Finns på spotify här.
Kommentarer
Trackback
