Konstifik

Jag brukar inte ha så lätt till skratt när jag är ensam. Men den gång då jag inte har kunnat sluta skratta, fastän jag sitter en helt vanlig typ onsdagskväll och det är mörkt och regnar ute, så är det den här bilden:



Liksom, ah, den talar ju för sej själv (om man ägnar sej åt den vänstra sidan av bilden).

Nu kommer stora Feff med körkortet i fickan och pickar mej up me bilen! MOT DUMLEKAKBAK!<3